3
Vaknade upp med en glädje och en förhoppning på att denna dag skulle bli en bra än, men så såg jag sms:et.
Blev så besviken att jag inte ens orkade lyfta mig ur sängen, inte ens gå förbi jobbet för att lämna tillbaka mina chinos.
Känns som om allt håller på och falla samman åt det hållet jag inte vill att det ska göra, det jag farat för sen bomben släpptes.
Du säger att du ska höra av dig i helgen, men varför? Ska det få mig och må bättre, ska de få mig och veta att du inte är min men vetenskapen om att du fortfarande vill ha mig i ditt liv och veta att du "vill" prata med mig? Om du inte vill det då, utan gör detta enbart för mig för att jag ger dig skuldkänslor? Så länge du inte riktigt vet vad du vill, är det vekligen så bra att vi konverserar med varandra på det sätt vi gör?
Jag älskar dig <3